Enäktabonde
De trängs i tunnelbanevagnen. Bilar står på tomgång i kilometerlånga köer. Det är fredag eftermiddag och en del ska ut till landet. Andra kommer att njuta på sina balkonger medan några åker hem till förorterna. De må vara olika men en sak har de gemensamt; de har inte glömt bort sitt ursprung.
Stockholm är en stad som alltid har bråttom. I rulltrapporna är det inte okej att stå till vänster ifall någon snabbt måste ta sig förbi. Ögonkontakten är som bortblåst på offentliga gator och invånarna verkar vara besatta av tider. Men när stadspulsen blir alltför hög väljer många att åka ut till landet för att koppla av. De behöver utrymme. De behöver frihet.
Elisabeth Ljunggren är 20 år och bor tillsammans med sin familj vid Skanstull. De har ett lantställe på Torö, utanför Nynäshamn. På somrarna spenderar hon den mesta tiden där och åker med jämna mellanrum dit under hösten och våren för att få lite miljöombyte.
– Jag tror inte att vi är anpassade för den ständiga stressen, säger hon. Den ger en oregelbunden dygnsrytm som kan ge sömnlösa nätter och ibland blir det för mycket.
Hon menar att det finns ett behov av att få vara själv och vistas i lugnare miljöer. Att man måste få sitta på klippor och höra vågor skvalpa, gå skogspromenader eller att få odla något eget på öppna fält.
– Det livet stadsborna levde innan industrialiseringen drog igenom i slutet på 1800-talet har inte glömts bort på bara 150 år, säger hon.
Då när bönder tvingades förflytta sig till städerna i hopp om arbete. Och även om de flesta lyckades etablera sig bra har deras barnbarn och barnbarnsbarn inte glömt bort deras egentliga arv; naturen.
– Jag tror att det antingen finns en bonde eller skogsmulle inom varje stadsbo, säger Elisabeth. Har vi inget behov av att plantera något så finns det i alla fall ett behov av att få uppleva naturen.
Urban Nordin är studierektor vid kulturgeografiska institutionen. Han tror att anledningen till varför så många köper fritidshus är för att de inte har glömt bort sitt ursprung.
– Det var inte så längesen vi levde i ett jordbrukssamhälle, säger han. Dessutom blir det som en kompensation för att många bor i trånga lägenheter och känner att de behöver ett större utrymme.
Men det finns de som inte åker ut till landet när stressen har tagit över. Det finns de som utnyttjar den yta som innerstadens lägenheter har att erbjuda, de som nöjer sig med att pynta balkongen.
Människor planterar klasar med växter som breder ut sig över hela balkongräcken. Ett försök att komma åt den äkta naturen men att fortfarande kunna vistas i innerstan. Sedan två och ett halvt år tillbaka finns det möjlighet att köpa balkongmöbler och dylikt i Balkongbutiken i Sickla köpkvarter. Linda Skånman var med och startade upp butiken och tror säkert att många stadsbor längtar tillbaka till naturen.
– Annars skulle de inte lägga ner så mycket pengar på sina balkonger, säger hon.
De gånger människan tvingats välja sin livsstil har plånboken alltid varit avgörande eller på något sätt bidragit till beslutet. Det var därför bönderna fick lämna åkrarna för att börja jobba i fabriker och det är därför vi ibland måste välja mellan familj och karriär.
Det klassiska uttrycket att allt inte kan att köpas för pengar, bekräftas av siffror från Statistiska Centralbyrån som visar att en fjärdedel av alla fritidshus i hela landet ägs av invånarna i Storstockholm och att de nästan 600 kolonilotter som finns i Stockholms stad har en väntelista på tio år. Det bekräftas av att det finns en efterfrågan på balkongbutiker och att arbetskraften i storstäderna bosätter sig en bit ut på landet för att slippa stressen.
Jan Blomkvist bor en mil söder om Norrtälje och har jobbat i innerstan i snart 20 år. Trots möjligheten att köpa en lägenhet nära sitt jobb har han avstått från den livsstilen.
– Jag är lite av en bonde, säger han. Det är en helt annorlunda atmosfär ute på landet än i stan. Här bryr sig folk om varandra, här vet man vad ens grannar heter.
Han berättar om friheten att låta småbarnen springa ut från altandörren och kunna äta frukost i lugn och ro samtidigt som han vistas i naturen. Jan trivs bäst ute på landet och har inga planer på att flytta därifrån. Han har svårt att tro att en stadsbo har det behov av naturen som han har, men att det nog handlar om i vilken fas man är i livet.
– När man är ung söker man sig säkert till inneställena på Stureplan, säger han. Men sen när man blir äldre och vill stadga sig så kanske landet känns mer passande.
Pengar kan ge stockholmarna fina lägenheter, nya möbler, kläder eller andra materiella saker som går att köpa, bara de har rätt mängd. Men kan de köpa den äkta friheten som upplevs av naturen själv? Den frihet som skapar ett lugn när stressen har tagit över.
För gator som myllrar av folk, trånga lägenheter och avgaser är inte det som stockholmare tänker på när de vill ta det lugnt och koppla av. De åker istället ut till landet eller sätter sig i någon av stans parker. Gröna ängar som de inte har glömt bort, öppna platser som inger en frihetskänsla. Kanske är det så att det finns en bonde inom varje stockholmare.
text & foto Emma Svensson