Den friamänniskan
Det är skönt att vakna upp i ett land med liberala värderingar. Du sträcker på dig, gnuggar sömnen ur ögonen, drar upp rullgardinen och ler mot den fria världen. Kanske fylls du av känslan: jag är en suverän människa med gränslös frihet. När du öppnar kylskåpsdörren tänker du, allt här inne har jag valt av fri vilja. Där finns den rätta filen och osten. I brödkorgen ligger just precis det bröd som du vill ha. Bland de 35 brödsorterna som fanns att välja mellan, valde du just detta bröd – ett beslut fattat helt utifrån din fria vilja, eftersom ingen säger åt dig vad du ska köpa. Du är en fri människa i ett fritt land. I det liberala samhället är du ingen mans slav.
Om vi målar historien i två gigantiska penseldrag, skulle man kunna säga att mänskligheten gått från att vara en kollektiv varelse, till att bli en mer individuell. Från att vara en eker i hjulet, har vi blivit mer och mer oberoende och självständiga. Mycket positivt har kommit ur denna filosofi. Bland annat har vi fått friheten att tänka och välja fritt. Men hur fritt tänker vi egentligen, och hur positivt är det att vara självständig och oberoende?
Dessa frågor ställer sig Nina Björk som nyligen disputerade med avhandlingen ”Fria Själar”. Så här uttryckte hon saken i en intervju i DN: ”Varför skulle vi inte kunna prata om vad människor bör bli lyckliga av, istället för att fortsätta tro att vi väljer fritt, när det bara är liberal fiktion som talar?”
I jakten på självständighet och frihet har vi förlorat de kollektiva gärningarna, säger hon. Eller rättare sagt, det finns inget i vårt liberala samhälle som gynnar eller lyfter fram kollektiva handlingar. De kollektiva handlingarna syns inte, de görs i det tysta, man blir inte rik på dem och man når definitivt inte toppen.
I ett individualistiskt samhälle blir gärningarna allt för ofta beräknande. Var man är sin egen lyckas smed. Men som Nina Björk mycket riktigt påpekar, under stora delar av livet är vi faktiskt totalt beroende av andra människor. Under barndomen, i svåra kriser och i åldrandet är vi helt i händerna på andra.
Redan från första andetaget indoktrineras vi med sanningar som: ”Om man bara vill så kan man lyckas”, och ”du behöver inte vinna, men gör ditt bästa”. Visst låter det fint och uppmuntrande, men om vi går bakom ordspråken ligger det en typ av filosofi som går ut på att göra och inte att vara. Vi tycker vi skonar våra barn när vi säger: ”du behöver inte vinna, gör bara ditt bästa”, men vi tänker då inte på all skuld som ligger i det uttrycket. Från allra första början bekräftas vi i görandet och inte i varandet, och det här sättet att tänka är en produkt av liberalismen, menar Nina Björk.
Du kanske tror du väljer fritt bland de där 35 brödsorterna, men tänk efter, vilka reklamkampanjer är det som sänder subtila budskap från ditt undermedvetna. Hur fritt tänker man i denna kakofoni av åsikter och säljande budskap? Kanske lyckas du! Jag gör det allt för sällan.
Visst finns det en hel del luckor i Nina Björks resonemang. Det behöver ju faktiskt inte vara fel att peppa sina barn, i alla fall inte om kärleken finns där bakom. Men trots detta har Nina fått mig att vakna till. Hur fritt tänker jag själv egentligen?
Den fria viljan i vår del av världen har mest kommit att handla om förverkligandet av sig själv. Jag ser inte något fel i självförverkligandet, bara man inte glömmer bort att alltid ha med sin nästa i tanke och handling (de kollektiva gärningarna), och bara man inte glömmer bort att det inte behövs görande för att vara någon. När den självrespekten finns i bröstet vill man tjäna spontant och utan att alltid vilja få något tillbaka. Då krävs inte längre den yttre bekräftelsen.
Kolla också in min förra krönika: ”Lycka, sann när den delas”, som handlar om längtan efter frihet och behovet av medmänniskor.
Staffan Alberts / Journalist och blivande präst