Al Gore,överpassioneradoch äkta
Sitter på tåget mellan Stockholm och Östersund. Har gjort det förut och jag älskar att åka tåg. Ibland får inte kalendern ihop det med sig själv eller med familjen och jag tar flyget. Jag klimatkompenserar och hoppas dessutom att om någon person som hört mig prata klimat nångång gör någon utsläppsminskande åtgärd, så kanske det är värt det. Som pragmatiker, systemtänkare och forskare så anser jag att det är total mängd minskad koldioxid som räknas. Och då kan man motivera vissa flygresor...
Om det är någon som egentligen borde få frikort och flyga exakt hur mycket han vill så är det Al Gore. Hans koldioxidbalans slutar garanterat på minus massor av ton om man räknar in all klimatomställning han varit med att initiera och elda på. I går lyssnade jag på Al Gore. Live i Stockholm. Den mannen har en något unik bakgrund. Hade det inte varit för ett designfel på röstsedlarna i en delstat hade han varit president för den nation i världen med störst ekologiskt fotavtryck. De Förorenande Staterna. Amerochmerika.
Jag, och säkert många andra, tänker ofta på om världen hade sett annorlunda ut om han hade blivit chefernas chef istället för George W. Efter gårdagen är jag rätt övertygad om att så varit fallet. Han är nämligen äkta. Han blandar in så mycket känslor att det bitvis slår över och antagligen motverkar sitt syfte. Dessutom blandar Al Gore, som är troende, ibland in analogier och argument från bibeln och då blir iallafall jag som forskare motsträvig. Att tro och att veta är vitt skilda företeelser med olika krav på bevis och logik.
I vanliga fall hade jag aktiverat min skeptiska sida men då jag sitter där kommer jag på mig själv med att tycka att religiösa anspelningar inte förtar budskapet. Snarare gör det mig mer övertygad om att han är äkta. Ett retoriskt fullblodsproffs utan känslomässig anknytning hade inte gjort dessa “missar”. Han drivs av en passion, och den här kvällen också bitvis av desperation över att inte nog fort och tydligt kunna berätta för folk att vi är på väg att göra det mest oetiskt och omoraliska någon generation någonsin gjort.
Al Gores största förtjänst är nog den han gjort genom att agera budbärare för den samlade klimatforskningen. Att ha förmedlat klimatkunskap till tusen och åter tusen människor, lärt upp informatörer som i sin tur lärt upp andra. Och belyst kopplingen mellan klimatförändringar och säkerhetspolitik. För det fick han Nobelpriset. Det paradoxala med Al Gore är att han nu alltså förändrat världen från ett annat håll än det han kunnat göra som president. Har en amerikansk president någon verklig makt i miljöfrågor eller är han bakbunden av systemet och olika politiska aktörer? Kan man påverka mer utifrån än inifrån maktens korridorer? Hur påverkar man mest? Då man är med eller står utanför? Eller spelar det ingen roll? Exemplet Al Gore visar iallafall en absurt oväntad effekt av de där felkonstruerade valsedlarna som absolut ingen hade kunnat förutspå.
Man ska aldrig ta ut en förlust i förskott...
Andreas Gyllenhammar / Miljöanalytiker, SWECO
foto: algore.com