Med-eller motproducent?
Jag är så oerhört stolt och glad över att komma från Jämtland! Vi bor faktiskt i paradiset häruppe.Tänk att vi är nästan 70 000 människor som bor runt Storsjön och ändå är den så ren att det går att dricka vattnet, direkt ur sjön! Gissa om jag är stolt över att vi har flest livsmedelshantverkare och ekologiska bönder i det här länet – inte bara i Sverige, utan i hela Norra Europa!
Jag är däremot inte så stolt över att tillhöra de tjugo procent av jordens befolkning som använder åttiofem procent av resurserna. Visst kanske vi ska vara oroliga över att tredje världen börjar konsumera som vi gör, men hallå! Vi måste väl också börja fundera på hur vi själva lever. Eller hur? Idag slänger vi 20–25 procent av de råvaror på släpar hem, fastän vi har frysar, kylar, microvågsugnar och maskiner i massor som skulle kunna hjälpa oss till ett hållbarare liv! Hur har det kunnat bli så? Vi verkar varken ha tid eller kunskap om HUR det går till, eller?
Tvinga hem männen
Den kunskap som traditionellt funnits i köken om naturresurshållning och riktig matlagning genom generationer har försvunnit i och med industrialiseringen och att vi kvinnor börjat jobba heltid utanför hemmen. Vi skulle ha tvingat hem männen på halvtid istället och själva bara jobbat halvtid. Då skulle vi kanske haft ett mer jämställt samhälle idag, och framför allt, kanske ett hållbarare liv. Jag tror och hoppas att vi är på väg åt det hållet.
Hur som helst är det i allafall dags att komma bort från den passiva roll som ligger i begreppet konsument och istället börja kalla oss "med-producenter"! Ett begrepp myntat av den internationella Slowfood rörelsen. En "med-producent" tar större ansvar och intresserar sig för människor som producerar maten, vad den innehåller och de problem producenterna står inför. Vad som läggs på tallriken påverkar helt klart den egna hälsan, miljön, den sociala strukturen och kulturarvet. På bilden ser ni ekologiska ursprungstomater från Italien som håller i cirka 6 månader!
Mat ska ta tid
Slowfood är en spännande gastronomisk rörelse som föddes i Italien och som handlar lika mycket om att behålla traditionella kulturväxter och kunskaper kring mat som att tillåta att det tar tid att laga och äta mat. En livsfilosofi jag i allafall försöker att anamma. Jag brukar kalla mig för kreativ gastronom, i ständig strävan att bli en sann gastronom. En sann gastronom bryr sig alltid om vad som sker på jorden beroende på vad han/hon lägger på bordet. Precis vad en sann politiker borde göra...
Visst kan man äta sig till hållbar utveckling, det svåra är att veta HUR. Att försöka vara en sann gastronom och att vara en klimatsmart ”med-producent” är inte alltid lätt. Här nedan följer dock några tips för dig som också strävar att bli en sann gastronom. Håll till godo så hörs vi snart igen!
av Fia Gulliksson / kreativ gastronom som driver Food in Action och Brunkullan AB
foto: Martin Alfredsson
En klimatsmart med-producent .....
säger JA till: Köp en killing från en lokal getbonde. Urgott att göra exempelvis som en Beuf Bourgogne, dvs långkokt med mycket vin. Nu är gratängpotatisen som bäst! Passa på att göra potatisgratäng på ekologisk, lokal potatis. Förkoka skivad potatis i kastrull med gräddmjölk, vitlök, en nypa timjan, salt och peppar. Gratinera i ugnen med lite lokal kittost. Servera gratängen med varmrökt fisk eller tunnt skivat kött... och en stor härlig grön sallad...
säger NEJ till: Tigerräkor!! Absolut bannlysta på min shoppinglista sedan många år tillbaka! Förresten inte bara i mars. Jag brukar skälla ut de handlarna som fortfarande säljer dom. Odlingen av dessa skaldjur medför biologisk enfald och social utarmning. Ät bara tigerräkor om du vet att dom är viltfångade, exempelvis på semstern i varmare länder. Besprutade bananer! Visste du att en konventionell banan kan besprutas närmare 40 gånger/ växtsäsong... blää...