Mindful Living - Ekoportalen för enklare ekologiska val och en hållbar livsstil

^Omvärmen

Har legat sjuk en vecka. Vissa mornar tog jag mig upp, i stark förhoppning om att vara återställd; för att några timmar senare tvingas ner i sängen igen, darrande av köld. Jag har aldrig frusit så här förut. Kylan var obarmhärtig. Den tog sig igenom lager av filtar, sockor och litervis med varmt te.

Denna märgbitande köld gjorde mig påmind om värmen och hur mycket jag vill ha den, hur mycket jag vill omslutas av den och känna den strömma där inne. Värmen är ju allt, det är ju värmen som gör att vi mjuknar och blir rörliga. Den gör oss rosig om kinderna, flammig på halsen, den får oss att svettas. Värmen gör att vi vågar, den är som ett stöd. När vi är ”varma i kläderna” suddas gränserna ut, då kan vi briljera och göra sådant vi inte trodde oss förmå. När vi känner oss trygga är vi varma. Värmen blir till en osynlig hand som för framåt, lugnt och varsamt. Värmen bär oss och värmen luckrar upp sinnet. Gör det mottagligt för det som vi kallar för nuet. Värmen vidgar synfältet och tar in omgivningen, men inte bara genom ögonen. Hela kroppen är med, de öppna porerna suger in det som vi kallar för nuet.

Allt detta gör värmen. Därför är det så märkligt, det här med uppvärmningen, jordens överhettning. Det sägs att jordens medeltemperatur stiger. Är inte det ganska symtomatiskt egentligen. Jorden svarar på mänsklighetens längtan. Längtan efter värmen.

Vi som lever i den så kallade västvärlden, har inte förverkligat kärleksbudet trots alla yttre, materiella framsteg. Det är så sällan vi gör något med helt öppna armar. Kylan finns alltid där. Det är förbannat kyligt där ute, det är iskallt här inne. Och som en motvikt till denna inre istid börjar jorden att brinna. Värmen kommer att stiga tills vi tinar våra hjärtan och vågar älska igen. Det är den andliga aspekten av det som vi kallar miljökrisen.

Det är så märkligt egentligen. För mig har värme alltid förknippats med något positivt, och nu är det värmen som ska förgöra oss. Tack vare koldioxiden stannar värmen på jorden. Den studsar inte ut i rymden igen. Det borde vara något bra. Men det är inte något bra. Det är för varmt. Vi behöver balans och harmoni sägs det. Men det är inget jag tror på. Vad är harmoni i sånt fall? Det vi behöver är att bli lika varma där inne som utanför.

Vare sig man har ett andligt perspektiv eller inte, talar det symboliska språket mycket starkt till oss. Jorden brinner! Kan det bli mer symboliskt? Värme betyder transformation och förädling. Värme är kraft, både uppbyggande och förtärande. Det är kylan som ska transformeras, eller förtäras, den inre kylan.

Staffan Alberts / Journalist och blivande präst