Mindful Living - Ekoportalen för enklare ekologiska val och en hållbar livsstil

Att ha eller att vara?

Meningen med livet har vi nog alla funderat över. Men hur många av oss tar frågan på allvar och bär den med sig varje dag som en kompass? Visst jag håller med, det kan kännas som en gigantisk filosofisk fråga, omöjlig att svara på. Men det beror på hur man närmar sig den.

Fia Gullikssons nya mycket tänkvärda krönika handlar om downshifting, att växla ner. En högaktuell fråga som enligt min mening i högsta grad knyter an till både livets mening och miljöproblemet. Hur många vill egentligen slita heltid på jobbet? Hur många vill ägna mer tid till barn och familj? Hur många blir lyckligare av alla inhandlade prylar? När vi ligger på dödsbädden och blickar tillbaka, känner vi då att vi ägnade vår tid till det vi värderade mest i livet? Det som gav vårt liv en mening?

Vi lever i ett konsumtionssamhälle där vi identifierar oss med prylar och låter prylarna visa vår identitet. Saker kostar pengar och tär på jordens resurser samtidigt som det tär på oss då vi måste jobba mer för att tjäna alla pengar som vi kan handla allt för. Är det tillåtet att, särskilt som kvinna, säga att man vill jobba mindre för att ta hand om hem och barn? Kvinnofälla kallas det då. Jag skulle vilja säga att det är tvärtom, det är när vi väljer bort hemmet för att jobba maximalt som vi kvinnor hamnat i fällan.

När jag läser Fias krönika om downshifting gör mitt inre en lyckovolt och ropar, "Ja! JAAAA!" För mig är downshifting en väg till att fylla mitt liv med mening som inte bara gynnar mig utan min familj och till och med vår planet. Mindre konsumtion, mer självhushåll, mer tid och kraft till att vara en närvarande och pigg förälder, mer närvaro i nuet och kontakt med livet. Helt enkelt mer tid för att vara istället för att ha.

Ett japanskt talesätt lyder så här: Även om man har tio miljoner säckar ris kan man inte mer än äta sig mätt.