Vintern är här och det känns som att den är här för att stanna till april. (Vilket det gör varje år även om jag numera börjar förstå att det inte är så...klimatförändringen är ett faktum.) Snön yr runt och till fjälls börjar liftarna öppna. I torsdags åkte vi upp till stugan i full snöstorm. Det var som att gång på gång åka rakt in i en vit vägg. Jag var riktigt rädd och längtade hem till stan där man inte känner sig lika liten och utlämnad inför naturens krafter...

Allt gick dock bra och vi kom fram om än körandes i snigelfart. På morgonen när vi vaknade var det helt stilla ute. Granarna var täckta med snö och på marken låg flera decimeter med nysnö. Hurraaa!! Jag var lika glad som min treåring! Med snön kommer ljuset, glädjen, mjukheten och lugnet. Det är så avkopplande med snö på något vis. Och magiskt!
På tal om ljus, missa inte Staffan Alberts krönika denna vecka! Han skriver om att hitta ljuset i en tid av hopplöshet.